Är du en krigstrött ledare?

27 januari 2019

Är du en krigstrött ledare? Och vad menar jag med det? Av egen erfarenhet och utifrån samtal med andra ledare vet jag att man kan känna sig krigstrött. Trött på kamp, konflikter, destruktiva åtgärder, ohälsosamt leverne, fysisk och mental överansträngning etc. Det goda ledarskapet som man en gång sade ja till har med åren blivit någonting helt annat.  Ideal, värderingar och passion övergick till en kamp med friktion och gnissel i maskineriet och ständiga konflikter. Dom goda nyheterna är dock att vi kan hitta tillbaka till det goda ledarskapet och bli passionerade ledare igen. I det här månadsbrevet för januari reflekterar jag över den resan ingen planerar för, men som med åren kan bli en vardag. 

Hur kan det bli så alldeles för många ledare blir det jag väljer att kalla för krigstrött?  Jag menar att alla som står i ett ledarskap kan hamna där om vi inte vårdar oss själva och har bra människor omkring oss. Men det räcker inte. Även målsättningar, system, organisationen och kulturen behöver vara sund och funktionell.

När jag var 23 år blev jag en ledare. Det var helt ärligt inget som jag hade planerat. Det var något som "kom till mig" genom den glädje jag kände i att få vara en del av något som var mycket större än mig. Jag tog kontinuerligt små steg och fick växa in i ett gott ledarskap och ta ansvar, tack vare goda ledare i ett gott sammanhang. Genom åren fick jag genom goda förebilder lära mig ledarskapet, både genom att följa och leda. 

Det ena ledaruppdraget avlöste det andra och jag ställde mig regelbundet frågan till mig själv som du säkert känner igen dig i - När skall dom upptäcka att jag är en vanlig kille och inte så mycket mer? Det är en fråga som vi kan ställa oss utifrån olika bottnar. Antingen ställer vi oss den frågan för att vi tvivlar på oss själva, eller så ställer vi oss den frågan för att vi vet att vi inte är byxade för uppdraget. Men vi kan också ställa oss frågan för att vi helt enkelt känner oss som vanliga människor, vilket inte behöver vara något negativt, utan snarare ett tecken på att vi helt enkelt är vanliga människor. Jag tror det både är viktigt och rätt att ha fötterna på jorden och veta vem vi är.

Genom att våga vara den vi faktiskt är ökar förutsättningarna för att vi skall kunna vara autentiska och trovärdiga. Genom att utveckla våra styrkor utan att göra om oss själva kommer vi alltid kunna upplevas som genuina och äkta - och faktiskt vara det. Ditt självförtroende och din självkänsla kommer bli starkare om du vågar vara den du är och utifrån detta fokusera på att utveckla dina styrkor.

Med åren och med nya utmaningar är det livsviktigt att regelbundet reflektera över vem du är och vad du står för. För mig har det varit livsviktigt att avsätta tid för att kalibrera sig. Det är där utmaningen ligger hos oss alla, att ge oss själva en ärlig chans att bevara och leva ut passionen och glädjen i det stora att få exemplifiera det goda ledarskapet. 

När jag möter ledare som har kört fast, sitter fast, sjunker, dräneras på energi och glädje, tappar fotfästet och känner hur det mer och mer blir som ett gnisslande maskineri ,kommer det jag kallar för krigströtthet som ett brev på posten. Att vara en krigstrött ledare betyder att ett berikande liv som ledare har blivit en belastning och att man känner sig begränsad. Med det kommer känslor som bekymmer, besvikelser och så småningom bitterheten. Ingen vill hamna där. Inte du heller.

Visst har du bekymmer emellanåt. Visst blir du besviken ibland. Och nog är det en frestelse att ge efter för bitterheten när du är på sin lägsta punkt. Men det måste inte sluta där. Och det ska inte sluta där. Min erfarenhet är att den som lägger sig för ankar i den dyn kan få svårt att lätta ankar och fortsätta sin färd. Den krigströtte ledaren kan känna igen sig i detta, men som jag tidigare skrev så finns det alltid en väg tillbaka för den som vill fortsätta leva i det goda ledarskapet och åter bli den bästa versionen av sig själv. Så hur kommer du dit?

För mig har tiden i avskildhet alltid varit viktig. Vid dessa tillfällen börjar jag alltid med att försöka lista allt som jag faktiskt är tacksam för. Det kan vara svårt när man är i en tuff period, men det är desto viktigare. Tacksamheten är ett fundament i varje människas liv att bygga vidare på. När vi känner oss krigströtta kan vi påminna oss om det vi faktiskt har i stället för det som vi för tillfälle inte klarar av och hantera på ett bra sätt. 

Parallellt med tacksamhet är ett högre syfte viktigt för mig. Även om jag vet vad jag gör som ledare, och hur jag skall agera som ledare så måste det finnas ett tydligt varför. Vi kan veta vad vi skall göra, och vi kan ha kunskapen om hur vi skall göra det. Men när inget varför finns är det svårt att leva ut ideal, värderingar och passion som är livviktiga delar i det goda ledarskapet. Det blir mekaniskt...och börjar gnissla. Så hur kan du hitta tillbaka till det goda ledarskapet?

Det börjar med att du erkänner för dig själv att du kört fast, att du känner dig trött, att du inte har balans, och att du vågar stanna upp. Stanna upp och ställ dig kraftfulla frågor. 
Hur vill du leva ditt liv? 
Varför gör du det du gör?
Vad är det viktigaste av allt viktigt?
Tänk och känn efter noga, och skriv ner dina slutsatser.

Det finns alltid en väg vidare från tuffa säsonger in i bättre säsonger. Du kan få tillbaka hälsan, kraften och passionen genom goda vanor och goda vänner. Om du ger dig själv tid att hitta tillbaka till det som är den bästa versionen av dig själv kan du också hitta tillbaka till det goda ledarskapet som du en gång älskade att få representera.

Jag önskar dig allt gott på vägen tillbaka till det goda ledarskapet.

Anders Ahlenius
Personlig ledarskapstränare